Fairphone: Buy a phone, start a movement from Fairphone on Vimeo.
Detta är en telefon som görs med miljön och människors rättigheter tas i åtanke! Ett bra alternativ för alla de telefoner som produceras under misstänksamma omständigheter med inte alltid de bästa och "renaste" råvarorna. Buy a Fairphone, start a movement.
I have dream,
ropade den färgade mannen.
Med den vita mannen av marmor bakom sig
och den svartvita framtiden framför sig,
utropade han
I have a dream.
Jag har låtsas att vara lycklig idag. Det var mycket svårare än jag trodde. Hur klarar människor av det? Vad ger oss orken att klistra fast ett stort leende på våra läppar och producera fram en urusel piratkopia av glädje?
Jo, vi vill inte besvära. Vi vill inte skada. Vi vill inte smitta vår olycka. Vi vill hålla vår olycka i strikt karantän och kväva den i tystnad och ignorans. För vi skall vara lyckliga. Lycka, lycka, lycka...
De två senaste dagarna har jag målat om hemma hos mig. De som känner mig tror att jag är en väldigt praktiskt lagd person som klarar av det mesta; men sanningen är att jag får panik då jag ska öppna en konservburk.
Men under dessa dagar som gått till att renovera har jag känt mig väldigt bekväm och tillfreds. Det har varit skoj att ha på sig uråldriga mjukisbyxor med massvis med fläckar och att få dra den där färgtäckta penseln fram och tillbaka. Jag tror att jag har befunnit mig i en människas mest naturliga skede.
Jag pratar om det skede då tankarna kopplas bort. Din kropp fungerar trots att du inte beordrar den att fundera. Din kropp bara gör. Din själ svävar någonstans ovanför dig, liggandes på rygg och får vagga sig till sömns i målfärgsångor.
Jag tror att separationen mellan de två organen själ och kropp är någonting som vissa omedvetet har glömt bort. Vi är så inriktade på att vara 100% och då skall kroppen och själen samarbeta fullständligt konstant. Men vi människor är tvungna att koppla bort delar av oss. Vi, kropparna och själarna, kan inte och behöver inte vara aktiva hela tiden.
Jag tror att kropp- och själseparationen är en överlevnadsinstinkt. Om vi tar det extrema exemplet våldtäkten så har jag förstått att våldtäktsoffren ofta stänger av. De är inte där. De låter den medvetna delen av sig flyta bort; sin själ kanske?
Vi människor är djur. Alla djur kan känna någonting; smärta, kyla, tillgivenhet, hat. Men det som skiljer människodjuren från de fjälliga och pälstäckta är kanske det att vi kan separera själva essensen av oss själva från våra köttsliga kroppar. Det som gör oss mänskliga är att vi kan göra oss till tomma skal; till maskiner av kött och blod. Kanske är vi mest mänskliga då vi har gröpt ur oss själva?
I en blogg där det satsas på textinnehållet måste fokuset ligga på texten. En logisk slutsats som jag velat bekämpa då det är precis så alla andra gör. Men principen less is more kanske stämmer bra i den mer "skriftliga", litterära bloggosfären.
De bloggar jag klickar mig in på då och då är alltid stilrena och innehåller text och ett sidhuvud. Jag beundrar dessa bloggar och lät mig inspireras då jag förenklade min bloggdesign. Den är väl stilren nu och jag hoppas att fokuset ligger mera på texten.
Jag befinner mig i en väldigt kreativ fas just nu; när det kommer till att skriva och skapa. Det kliar i fingrarna på mig. Kanske det är början på slutet; min själ tömmer sina sista resurser för en lång förtjänad sommarvila.
Det var en gång en liten flicka. Hon föddes på vintern. Hennes pappa var galen och hennes mamma trodde att hon kunde bota flickans pappa. Detta hände inte. Pappan var som han var: en filosof kallar flickans mamma honom idag. Flickan föddes som sagt på vintern: i januari. Åtta dagar före flickans mammas födelsedag och sex dagar efter flickans morfars födelsedag. Vilket sammanträffande, eller hur? Tiden mellan BB och det att flickan och mamman flyttade från flickans pappa kommer inte flickan ihåg. Men hur skulle hon kunna göra det? Hon var inte ens ett år gammal.
Mamman och flickan flyttade runt. Än här, än där. Inga ordentliga rötter någonstans. När flickan var tre gifte sig mamman med en man. Mannen ville ha barn och flickan var intyget på att mamman kunde få barn. Mannen och mamman försökte få till ett barn genom passionslösa knull men när det inte funkade började man odla embryos och lägga dem i mamman. Men mammans kropp kände att det här var ett misstag. Hennes livmoder stötte bort allt som sattes in i henne. All denna dramatik pågick medan flickan var lyckligt ovetande. Hon skämdes bort med leksaker och mannen försökte muta henne till kärlek genom leksaker. Flickan hade en hel jävla massa leksaker. Flickan var aldrig lycklig. Flickan blev fet.
Mamman blev utbränd när hon fyllde trettio. Hon brast på en solsemester, deras första någonsin. Flickan ville inte lämna mamman ensam. Hon visste innerst inne att bara hon kunde bota mamman. Mannen verkade ju inte göra någonting. Han for iväg nu och då i sina bilar som då sista stora avbetalningen närmade sig, snabbt byttes bort. Ingenting stannade förutom det att då mamman var på jobb ignorerades flickan totalt. Han var alltid inom räckhåll, men ändå aldrig där. Men flickan klarade sig. Hon hade redan lärt sig att bli mätt på äckliga chokladpuddingar, chips och Fazers Blå. Hon klarade sig.
Mannen, mamman och flickan bodde på en gård. Mannen ägde den inte. Hans familj, som var högt uppsatta inom den lantliga hierarkin, hade den utarrenderad. Mamman ville ha hästar. Hästar köptes. Flickan fick en egen liten svart jäkel som hon inte förstod varför hon ville ha. Hon tyckte egentligen inte alls om hästar. Men mamman ville ju.
Just efter att hästarna kom, kom skilsmässan. Mannen meddelade om skilsmässan en natt via ett e-post till mamman. Flickan och hennes älskade morfar var närvarande då mamman berättade det. Mamman satt och åt efter ett nattskift på sitt jobb. Flickan kände glädje. Hon hade aldrig känt någonting för mannen.
Efter den morgonen såg flickan inte mannen igen. Han var bara en vålnad som nu gått upp i rök. Mamman och flickan blev utslängda. Svarta säckar på en stentrappa som var lika kall som mannens hjärta måste vara. Åtta år var ingenting.
Mamman tog det hårt. Mamman är också bipolär; men som tur är märks det knappt. Vändningarna märks inte om man inte vet om det. Mamman blev deprimerad. Mamman fick sömntabletter. Flickan stal sömntabletter så att hon skulle kunna somna. En dag var tablettburken borta.
Ingen märkte flickan. I skolan, hade från att vara en fin flicka med fina "anor", blivit avskum. Skilsmässobarn är avskum. Ingen visste att mannen inte var hennes biologiska far. Hennes biologiska far hade dött för den delen. Hon var åtta då. Hon hade ingenting att hantera då hon aldrig kände pappan eller träffade honom.
Läkarna började anmärka på hennes vikt. Mitt i en skilsmässa anmärker åt en deprimerad moder att hennes dotter är överviktig. Motionsdagböcker och rekommendationer. Men mamman satte stopp för det här. Hon kände sin dotter för väl och visste att flickan inte skulle göra som de sa.
Ingen märkte egentligen hur flickan mådde. Hon visade ingenting. Hon var högst två till tre dagar bort från skolan. Skyllde på vrickade vrister, mensvärk och trötthet.
Mamman och flickan bodde i ett helvete. Alkoholister, eremiter och ensamma åldringar. Slummen skulle vissa säga. Javisst, men i slummen började flickan ana vem hon var.
Flickans sexualitet vaknade. Hennes första porrfilm handlade om två blondiner i en stor säng. Flickan tittade på filmen på mammans dator och raderade sedan noggrant historiken. Den elektriska tandborsten var en bra vibrator. Hennes första orgasm skedde på ett toalettgolv med en handduk under sig som tog hennes ejakulation.
Mamman träffade en annan man; en bra en. En jävligt bra en. Mer behöver inte sägas.
Högstadiet. Flickan hade blivit hård, men visste hur man skulle ge tillbaka då någon försökte provocera och trakassera. Hon klarade sig. Hon klarade sig delvis därför att hon nu flyttat än en gång, denna gång närmare högstadiet och mammans jobb. Hon tyckte om stället. Havet var nära.
I högstadiet började saker klarna. Hon ignorerade sitt förflutna och riskerade sin framtid. Hon förstod inte ännu att en person behöver en historia; även när man inte vill ha den. En sommar då hon var femton år var hon på ett läger. Hon fick prata om skiten som hänt. Hon blev annan person. Mamman kände knappt igen henne då mamman hämtade henne sista dagen.
Flickan insåg att hon var lesbisk. Hon har aldrig och kommer aldrig älska en man och lita på en man. Flickans ögon öppnas och hon ser allt som är fel med världen. Hon vill hjälpa.
Jag gillar min fitta.
Min fittas blygdläppar är fina.
Min fitta har hår.
Min fitta är som jag.
Min fitta tycker inte om att följa estetiska normer.
Min fitta tycker inte om att förändra sig.
Min fitta irriterar mig ibland.
Min fitta är en bullfitta.
Jag älskar min fitta.
När jag är GLAD så börjar jag alltid sjunga My Girl med de episka sångtexterna I got sunshine, on a cloudy day.... Verklig lycka!
Orsaken till min gränslösa lycka kan kanske inte avslöjas än; men jag kan nämna att det innebär en femnistisk underbar kampanj som fått sin materiella början idag.
Trots alla mina små problem med våren så uppskattar jag vårfärgerna. Därför har jag nu haft som projekt att förnya denna blogg till en mer vårig touch; en ljusare och lättare, mot den ganska mörka designen jag hade förut.
Om någon kritiserar denna uppdatering eller prisar den så kan ni låta mig veta. Jag vet inte om jag ändrar något; men åsikter är en del av att leva i en demokrati och bra tips är super.
Bloggen ser ut som en hippieblogg nu, men jag är väl en liten hippie. Speciellt den här tiden på året; då kan du känna igen mig på mitt rufsiga hår och svävande kläder med en scarf runt halsen.
Våren är här. Det kryllar av kvitter, översvämningar och små tussilagon. Våren är en tid då allting föds på nytt och det spritter av liv i varje liten i cell i varje liten varelse.
När jag var yngre så var hösten min favoritårstid. Jag skyllde på de vackra färgerna och på det mysiga mörkret när jag äntligen bara hade en väldigt, väldigt dyster karaktär (men min "olyckliga" barndom tar vi någon annan gång). De senaste åren har jag gjort en total omvändning. Nu älskar jag våren istället; våren och jag hade en kort affär som nu resulterat i ett stadigt förhållande.
Men min kärlek till våren kan inte överkomma det faktum att den stressigaste tiden på året är alltid våren. Allting skall fixas innan sommaren och man förväntas vara så uppfylld av själslig styrka av allt färskt liv utomhus. Någonting som är väldigt paradoxalt för mig är det faktum att jag blir jättetrött och deprimerad om våren. Alla samhällets normer säger att det är nu du ska vara GLAD. Vintern är ju äntligen över och nu skall du vara lycklig.
Jag vet inte om min nuvarande depression är en motreaktion mot allt det lyckliga och sprittande av liv överallt eller om det helt enkelt är ett tecken på att jag håller på att krackelera under pressen av normtrycket att vara lycklig. För jag är inte det, lycklig alltså. Senaste gången jag var lycklig var ca två och en halv månader sedan.
Många depressioner har säkert sitt botten i att ens psyke bryts ner i pressen av att vara lycklig. Dagens samhälle kräver att vi skall må bra hela tiden; endast enstaka fysiska krämpor är godkända men de skall också övervinnas med gott humör och en acceptabel mängd lyckopiller. Speciellt kvinnor har det svårt, då kvinnor tvingas alltid ge 125% då det krävs endast 90% av männen. Och kvinnor måste bevisa någonting hela tiden; visa att vi kan. Ingen tror att vi kan före vi gjort någonting. Medan en man kan säga att han tänker göra något och blir trodd direkt och får därmed allt stöd han behöver.
Det är väldigt svårt att be om hjälp även denna tid om året eftersom, just därför, att nu skall vi vara LYCKLIGA. Det underförstådda budskapet är att du skall bita ihop tills i höst; sedan får du prata ut och gråta. Då har du åtminstone höstmörkret och den förlorade sommaren att skylla på.
Jag är en stor supporter av den ekologiskt hållbara livsstilen och försöker leva personligen så ekologiskt hållbart som möjligt; jag lever som jag lär så att säga vilket flera pedagoger borde pröva på. Jag skulle vilja dela med mig några tips som jag finner mycket och enkla; de flesta kostar heller inte så mycket som många ekologiska alternativ tyvärr gör (åtminstone än så länge).
Jag tycker att det har blivit lite för mycket listor på sistone; så jag gör en till med en liten twist.
Ta cykeln eller gå. Det här är det mest grundläggande tipset när det kommer till hållbarheten och vet ni varför? Det funkar! Den enda gas du släpper ut medan du cyklar och går är din flatulens (alltså, dina pruttar).
Snylta åt dig måltider hos dina mor-/farföräldrar, föräldrar, vänner, kusiner, svärföräldrar. Samla ihop hela grupper med människor och alla förutom den kockande parten sparar el, vatten och matpengar. Maten som blir över behöver ni inte kasta utan delar upp den mellan middagsgästerna. Det är ännu mera ekologiskt om ni samåker till och från denna middagsbjudning.
När du tröttnar på en T-skjorta, skjorta, byxor eller vilket plagg som helst förutom scarfer så kan du klippa dem till ursnygga nya toppar eller shorts. Då får du en helt ny sommargarderob och spenderar inte en slant eller bidrar till de många brotten mot mänskliga rättigheter inom klädindustrin.
När du printar ut dokument, så använd inte bara baksidan. Du kan återanvända pappret och skriva ut ny text på andra sidan. (Såvida inte pappret skall användas till: arbetsansökan/CV/doktorsavhandling.)
När du handlar ljus så får du ofta ett jättesnyggt brunt omslagspapper med till ljusen så att de inte skall gå sönder på vägen hem. Jag brukar använda det här pappret till julklappspapper; det ser jättesnyggt ut tillsammans med rött garn.
Det här är ett tips som är ganska äckligt, men det är även en bra ursäkt för att inte diska så ofta. Spara alltid diskandet till sista sekunden och gör en stordiskning i slutet av veckan (eller början av veckan beroende på ditt schema). Då sparar du säkert åtminstone några liter vatten istället för massa smådisk flera gånger om dagen.
Men som ett hygientips; skölj av disken före du staplar upp dem. Du är säkert tillräckligt intelligent för att förstå varför.
Och nu ger jag dig mina viktigaste riktlinjer i livet:
Köp begagnat, framförallt kläder, mat, trämöbler, porslin, textilier och överlag allting som skall användas i köket.
Köp INTE plast! Sälj dina TupperWare-burkar på loppis; tanter och småbarnsmammor älskar dem!
Tänk efter 50 gånger innan du köper nånting.
Sortera ditt avfall.
Dra ut alla kontakter till dina elektriska apparater under natten; din TV behöver inte dra ström medan du ligger och sover.
Köp Rättvisemärkta produkter!
Undvik produkter som är producerade utanför Europa då transporterna är mycket längre från andra världsdelar.
Ät inte kött.
Stäng lamporna då du lämnar ett rum!
Hur mår jag? Bra. Sådär ja. Då var den minimala uppdatering klar. Nu är det dags för den universala uppdateringen som är mycket mer intressant.
Och så har det ju hänt mycket, mycket, mycket mer som aldrig kommer att tas upp i de västerländska medierna och som jag aldrig kommer få veta. Eller som vi aldrig kommer bry oss om då våra känslor har avtrubbats p.g.a. amerikanska tv-serier.
Men en organisation rapporterar det som många andra inte rapporterar; Reporters Withour Borders, Reportrar utan gränser.
Läs här om nyheter som valts bort av de flesta västerländska tidningarna:
http://en.rsf.org/ eller
http://www.reportrarutangranser.se/
Jag är ingen teolog. Jag är inte kristen. Jag är inte muslim, buddhist, jude, Jehovas Vittne, hinduist eller Pingstvän. Jag kan inte citera hela stycken ur Bibeln. Jag är inte konfirmerad. Jag tillhör inte något religiös samfund över huvudtaget.
Jag vill i detta inlägg fokusera på kristendomen eftersom det är den religion som jag möter mest i min vardag. Religion är ett mycket känsligt ämne och jag har aldrig skrivit om det förut.
I Bibeln står det att vi inte skall begå äktenskapsbrott, vi skall inte vara homosexuella, kvinnor skall vara mindre värda än sina män och att mannen kom före kvinnan. (Vilket enligt ett väldigt dåligt skämt berodde på att kvinnan skulle annars ha skrattat ihjäl sig när hon såg mannen för första gången.) Det finns mycket i Bibeln, både i GT och NT, som jag inte tror på. Det är vetenskapligt omöjligt att Moses skulle ha delat Röda havet och att Jungfru Maria skulle ha befruktats av "en helig vindpust från ovan" (denna sorts "icke-sexuella" befrukting var väldigt vanligt i grekisk mytologi; t.ex. Danäe som befruktats av guden Zeus som är i formen av ett gyllene regn. Denna myt kan ha omskrivits för kristna ändamål och för att blidka hedningana. Detta kan ha skett då den romerska byråkratin röstade om kristendomens innehåll på kejsar Konstantins tid).
Men det jag vill komma fram till är det att det finns en sak i kristendomen som jag uppskattar; kanske t.o.m. två. Det första är: den gyllene regeln.
"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."
Det vill säga: om du vill bli välbehandlad skall du själv vara snäll. Om någon är fittig mot dig har du rätten att vara fittig tillbaka.
Det andra är att man skall älska sin fiende. Jag förstod inte det här på en lång tid, men nu gör jag det. För om man älskar sin fiende och beter sig mänskligt mot sin fiende, så har man vunnit hela slaget. Att kunna älska de som vill en illa, är emot människans natur men även det mest storsinta som en människa någonsin kan göra. En person som kan behandla sin fiende lika bra som sin vän är den bästa sortens människa.
Men det är tyvärr inte alla som kan klara av dettat; inte ens de som följer de övriga kristna normerna. De helt enkelt struntar i de två viktigaste kristna budskapen och fokuserar sig på småaktigheterna; synden som är homosexualitet, polygami, skuld och synd. Det är orsaken till att jag inte klarar av att vara kristen; man missar det allra mänskligaste.
Jag vill påminna alla om att skriva på medborgarinitiativet Ja2013 på adressen https://www.kansalaisaloite.fi/fi/aloite/192. I skrivande stund har redan 137 717 underbara personer skrivit på. Tack så mycket.
